Moskva

Pappan skulle åka till Moskva i jobbet våren 2007, Storasystern och jag följde med. Det är en av de häftigaste städer jag besökt, men det var lite bökigt innan vi kom iväg. Det var inga problem att få visum, men det var rätt jobbigt att fixa allt själv. Intyg från försäkringsbolaget med fina stämplar var enkelt. Det kluriga var att få ett så kallat visa support letter, som normalt kan utfärdas av resebyråer om man bokar genom dem. Jag fick till slut tag i någon som kunde prata engelska på hotellet vi bokat och de utfärdade detta till Storasystern och mig. Hotell var inte helt lätt heller, om man inte ville ruinera sig. Hotell är väldigt dyrt i Moskva. Men vi hittade ett lite utanför centrum där vi bodde helt ok. Det lockade inte till några sena kvällar, men med en treåring med oss var det inga problem att avstå. 

Vi hade sulkyn med till Storasystern även denna gång, men vi använde den bara en dag. Annars gick hon själv, och när hon blev trött tog vi henne på ryggen i bärsele. Den här gången hade jag sytt en så kallad mei tai som avlastar på båda axlarna. Bekvämt för både bäraren och den burne. Hon tog sin eftermiddagslur där varje dag. 

Pappan jobbade, så Storasystern och jag spenderade tre dagar själva på vift. Det gick otroligt bra. Vi tittade på Röda torget, lekte i Gorkijparken, gick in i katedraler och tittade på monstruösa monument. Jag kände mig i princip aldrig otrygg, trots att vi var ensamma. Det var bara en gång, när jag fick för mig att gå längs Moskvafloden till Kristus frälsarens katedral. Det jag trodde var en strandpromenad blev mindre och mindre och till slut kom jag inte fram med vagnen längre. På ena sidan floden, på andra sidan fyra filer ogenomtränglig trafik. Och jag var helt ensam. Det kändes olustigt, jag fick vända och gå tillbaka, men så fort vi befann oss bland folk igen så kändes det bra igen.

Cirkus var ett måste. Lindansare, tigrar och akrobater i randiga trikåer.  

Röda torget var mindre än vad jag hade föreställt mig. Här har det ju landat flygplan till och med. Men Vasiljkatedralen var lika häftig som den ser ut. Storasystern och jag gick in.

Vi besökte parken för fallna monument. Här har man samlat gamla monument från Sovjettiden. I parken fanns också en lekplats och ett litet café som serverade bortsjtj. 

Moskvas tunnelbanesystem är ett under av effektivitet. Max vi fick vänta på ett tåg var 2 min. Ofta kunde det ta bara 30 sekunder efter att ett tåg lämnat perrongen innan ett nytt kom inkörande. Många stationer är otroligt vackra och påkostat utsmyckade. Vi spenderade en halv dag med att bara åka tunnelbana och titta på vackra stationer.

Kristus frälsarens katedral sprängdes 1931 och man byggde världens största simbassäng på platsen i stället. Där plaskade Morfarn runt när han besökte Moskva på 60-talet. Efter kommunismens fall byggde man upp katedralen igen och när jag står och beskådar den passar jag på att slå en signal till min far hemma i Sverige. Jag gick aldrig in, det var jättelång kö.