USA

I september 2008 åkte vi till USA. Det var första gången för mig, Storasystern och Lillebror. Vi flög till Detroit via Amsterdam med KLM och Northwest Airlines. Det var en erfarenhet. Inom Europa fick vi säkerhetsbälte och flytväst till Lillebror som reste i knät på oss vuxna. Men över Atlanten fanns inga sådana regler, inget säkerhetsbälte och ingen flytväst. Det kändes inte helt bra måste jag säga. Skulle man ha sån otur att råka ut för en flygolycka kanske det är kört ändå, men det känns ju ändå som att man ökar sannolikheten att klara sig om man får ett säkerhetsbälte. Bälten för barn som sitter i knät är ju så enkla med ändå smarta. Ett eget bälte som du trär ditt bälte igenom, och sedan spänner fast barnet. Det finns inte en chans i världen att du skulle klara att hålla fast ditt barn i famnen. Jag valde att behålla bärsjalen på mig under resan. Vid det här laget hade jag inhandlat en tredje modell, en lång trikåsjal, även denna är jag mycket nöjd med och den var otroligt praktisk att ha med bäbis på resa. Den här gången ammade jag fortfarande till stor del, och det underlättar också resandet med bäbis. Jag ammade till exempel vid start och landning för att minska trycket i öronen, det fanns alltid mat tillgängligt.

Vi bodde hos släktingar utanför Detroit, och vi var mycket hemma hos dem och i deras omgivningar och bara upplevde vardagslivet i USA. Det är otroligt roligt att få bo hemma hos någon som faktiskt lever där, det blir en extra dimension på resan tycker jag. Vi utflyktade till Niagarafallen, in till Detroit och besökte deras version av Skansen, Greenfield Village.

Till den här resan hade vi skaffat en annan vagn också. Sulkyn fungerade inte då den inte hade fullt liggläge och vi vill kunna spänna fast Lillebror ordentligt. Han hade precis lärt sig sitta själv. Vi köpte en begagnad paraplyvagn för 100 kr och tänkte att vi ju faktiskt kunde lämna den i USA om vi ville. Den var inte så bra, men fyllde sin funktion och för ändamålet var den ok. Den följde faktiskt med hem igen, men blev inte mycket använd efter den här resan. Lillebror växte strax i Sulkyn, som är ett av de bästa bäbisköp jag någonsin gjorde.

I Greenfield Village finns det första huset med elektricitet, Edisons verktad och bröderna Wrights cykelverkstad med tillhörande garage där de byggde sitt flygplan. I parken finns gamla bilar, bussar, hästbussar, ett tåg med ånglok, karuseller, som man kunde köpa en biljett och sedan åka hur mycket man ville. Vi var där i slutet av säsongen och det var väldigt lite folk och inga köer. Storasystern och jag åkte allt som gick. 

Vi besökte Niagara som ligger i Kanada, från den kanadensiska sidan ser man hästskofallet bäst. Staden Niagara var som en enda stor amusement park, och den ger jag inte mycket för, men fallet och floden var så klart en upplevelse. Vi bodde på ett B&B i ett väldigt mysigt bostadsområde. Vi köpte ett pass som inkluderade besök vid lite olika ställen längs fallet och även en shuttle bus som gick från den ena änden till den andra.

Journey behind the fall, är precis vad det låter som. Men inte lika upphetsande kanske, jag hade föreställt mig något annat. En gång i berget bakom fallet och några hål att titta ut genom där vattenmassorna rasar ner. Inte så romantiskt som man tänker sig en promenad bakom ett vattenfall. Men så är det ett rejält vattenfall också. Alla får käcka gula regnponchos för det är blött blött blött.

Maid of the Mist hette båtarna som kör nedanför fallet och tar oss så nära det går. (2014 heter turen med båt Hornblower Niagara Cruises.) Här får vi blå regnponchos och mist finns det gott om. Jag känner lite bitter smak i munnen när jag ser alla dessa plastponchos som delas ut. Enligt Wikipedia kommer miljontals besökare hit varje år, och alla dessa (nåja kanske inte alla med säkert de flesta) får två ponchos om de både tar båtturen och går in bakom fallen. Det blir en jäkla massa plast det. Jag tog i alla fall med oss alla våra ponchos och sparade dem, och de har fått ligga i bilen och de har faktiskt blivit använda många gånger. Det känns lite bättre. Jag hoppas att många fler än jag gör så.

Vid White water walk tar man en hiss och en trappa ner till floden där den är som smalast och mest strid, eftersom vattenmassorna pressas ihop för att ta sig förbi. Vattnet virvlar och skummar och blir vitt. 

En eftermiddag besökte vi downtown Detroit och strosade längs floden.