För några veckor sedan fick jag ett brev från Amerika. I det låg det här fina diplomet, med underskrift av Nevadas guvernör, Brian Sandoval. Texten lyder: "Congratulations. It's my great pleasure to welcome you as the newest member of a select group of hardy explorers, who have completed the journey across the Highway 50 in Nevada, "THE LONELIEST ROAD IN AMERICA". From this day forward, you may revel in the knowledge that you have shown uncommon fortitude and courage by facing the unknown without flinching. You thirst for adventure has catapulted you into the ranks of those who proudly proclaim they are true Highway 50 Survivors. Fortes fortuna adiuvat!"
Jag är så stolt över mitt diplom. Och jag är så otroligt glad att vi valde att köra den här vägen, det var verkligen en upplevelse. Inte för att det hände så mycket längs vägen, men kanske just därför. Det är det här jag saknar mest just nu. De långa, till synes oändliga, vägarna genom helt öde landskap. Åh, vad jag längtar tillbaka. Jag tror inte jag vill åka just den här vägen igen, men det finns ju så många andra vägar "over there" som bara väntar på att jag ska köra på dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar